Lesen för händerna;P

Det är nog på tiden att jag berättar om när jag var liten. Den tid då jag förändrades för alltid fram. Jag vill berätta för er om dom jag håller nära en idag, och dom jag saknar. Det här min historia om det som hände.

Allt började när jag var 6år gammal. Livet var inte så lätt på den tiden. Jag hadde nyss förlorat mina föräldrar, även om jag inte var så mycket medveten om det pågrund av min ålder. Efter den tragiska upplevelse så hamnade jag i en orginisation, som är en ond orginisation. Jag kommer aldrig kunna förlåta dom. Två år sennare ungefär precis efter jag fyllt 8år så var jag ute med orginisationen på ett topp hemligt uppdrag, som alla andra. uppdraget var att skjuta nån FBI i huvet. Men jag fick sitta kvar i bilen för att dom håller mig hemlig typp och borta från folk. Från bilen såg jag en liten pojke som åkte på skatebord. Han såg mig när han åkte förbi i fullfart. Hans min blev förvånad, som att han aldrig sätt en flicka förr. Från första ögonblicket visste jag att det var nånting med honom. Jag vart väldigt nyfiken och ville se mer och helt plötsligt ser jag en boll flygandes och stoppar kulan från att skjuta agenten. Jag blev så förvirrad om hur det hela gick till. Det värsta var att jag tror det var pojken som räddade FBI agenten. Jag har aldrig blivit så inspererad förr av nån, jag menar en pojke rädda en man från bli skjuten med hjälp av en boll. Jag vill träffa den där pojken en gång till jag vill lära känna honom.

Och som sagt så vart det så innom ett halv år. Av slumpen så hamnade jag i precis samma skola som honom och jag kände igen honom på en gång men av nån anledning vågade jag inte gå fram och hälsa på honom. Han måste ha känt igen mig eftersom han kollade på mig med en konstig blick som om jag var annorlunda det fick mig i många tankar.

Här är min historia om vänskap, kärlek och hat. Jag ska berätta om när jag var liten och mötte på en person som förändrade mitt liv.

Allt började med den svarta orignisationen. Jag jobbade för dom, för att dom ljög för mig, lovade mig lögner. Gin var den jag nästan alltid syndes med och hans bror Vodka. Självklart så var inte dom namnen deras riktiga namn, utan det var deras kodnamn. När jag inte var med Gin eller Vodka så var jag med Akiko. Akiko var en glad och vinröd person. Han var imot allt som orginisationen gjorde. Han var en godhjärtat person, en person jag aldrig kommer att glömma.

Den dagen Akiko försvann spårlöst från orginisationen, visste jag att något hadde hänt. Jag var rädd att han hadde blivet dödad av nån från orginisationen, för att jag visste att han hadde gjort mycket som inte orginisationen accepterat.

Efter han försvann så fick jag en fejk familj, vilket var jag, en överdriven sur mamma som inte brydde sig ett smack om vad jag gjorde, en pappa som knappt visste om mig eller ''min'' mamma. Man kan ju inte direkt säga att det var en lycklig familj jag hamnat i. Okej man kan inte säga det alls. För det mesta bodde jag själv i lägenheten vi bodde i, för att dom alltid jobbade för orginisationen. Jag undvikte att vara där genom att skylla på skolan,skolarbetet eller att jag är hos en vän. Jag skulle igentligen inte gå i skola. Men jag har ingen direkt identitet. Så därför lär jag skapa mig en. Jag kallade mig själv Jeen eftersom att jag hatade att alla i orginisationen kallade mig Fallenangel, villket då var mitt kodnamn.

Jag berätta om mitt första mötte med mina nya vänner och första fallet.

Allt började med första dagen i skolan. Dagen var tråkig. Alla ville vara med mig och vissa mig runt. Men jag ville mest bara vara för mig själv och läsa nån bok eller nått. Det slutade upp med ett gäng ungar som tjattade att jag skulle komma med dom efter skolan, fast jag inte ville. Dom övertalade mig till det. Dom ville att jag skulle komma med och spela fotboll.
På vägen till fotbollsplanen så frågade dom mig en massa frågor. Dom frågade mig t.ex ja allt från favorit färg till vart jag bor.

Jag försökte svara fast jag inte var så intresserad.

När vi väll kom dit så sa jag att jag kollar på medans ni spelar för att jag inte kan spelet. jag försökte förklara att jag aldrig spelet eller enns hört talas om fotboll. Dom förstog även fast dom såg chokade ut. Så jag fick sitta på en bänk intill och se på. Jag lärde mig reglerna snabbt och dom sa att jag iallafall skulle testa och inte bara sitta där. Jag ramlade många gånger och ja det gick inte så bra för mig. Men för Conan gick det bättre för. Sen har vi Ai haibara som verkar mera tyst. Vi har ju också Ayumi, Mitshuiko och Genta dom är mera bara glada och full av energi eller vad jag ska säga.